Har visor något värde? Nu när man är död?
Så länge jag sjöng dem, fick jag dagligt bröd.
Nu ger jag dom till alla och envar.
Och jag menar att: visor tillhör alleman.
Den som ej kan sjunga lyssnar på dem som kan.
Och ingen vet vem visan skrivit har.
Visst får du ärva visorna, jag lämnade dem ju kvar.
/Cornelis Vreeswijk
Så låt denna tribut sida för mäster Cees vara kvar
Detta var hans vilja, så lyssna ni "övervakare" lyssna
på mästers ord
TACK SÅ IN I HELVETE MYCKET MYSPACE, FÖR ATT NI TOG BORT FOLKETS MUSIK, MEN NI KAN INTE STOPPA CEES...JAG SPÖKAR ÄNNU
..
..
~Vår polare har rest och vi är många som saknar honom. Det blev tystare och tristare utan honom. Vem ska nu dra ned paragrafryttarna från deras höga hästar och sjunga en underfundig sång om fogdarna som ännu marscherar runt kistan med sina hillebarder? Han vågade ta de utslagnas parti och hade inte så mycket till övers för den svenska präktigheten. Vi har ju gjort Maria Magdalena till en ärevördig glansbild, men det var hon ju inte när Jesus mötte henne, som känt. Sportiga Marie heter hon i Cornelis tappning. Så länge hotet om det stora kriget ligger över oss och somliga går med trasiga skor behövs Cornelis dröm. Vi får inte låta sången tystna, inte sluta förkunna glädjens budskap för dem som är små i världen!~
"I väntan på rätta läget
förväntas det resultat
Själv diktar jag ständigt träget
här har du en ny, kamrat..."
Mäster Cees, född 8 augusti 1937 i Nederländerna, död 12 november 1987 i Katarina församling, Stockholm, var en nederländsk och svensk trubadur, kompositör och poet, som efter sin död kommit att anses som en av Sveriges största vistrubadurer tillsammans med Carl Michael Bellman och Evert Taube.
Cornelis Vreeswijk växte upp i Nederländerna, men vid tretton års ålder flyttade han och familjen till Sverige. Han slog igenom i Sverige under 1960-talet som vissångare, låtskrivare och skådespelare. Vreeswijk var produktiv ända fram till sin död, och utöver sina egna kompositioner spelade han bland annat in tolkningar av Carl Michael Bellman, Povel Ramel, Evert Taube och Lars Forssell. Han framförde även många konserter, och hans hårda turnéliv och privatliv var periodvis mycket stormigt. Med sina texter och sin musik blev han i Sverige en mycket folkkär vissångare.
Sedan 1959 hade han haft en dröm om att skriva en roman med stort R.
Han tänkte nu förverkliga sin dröm, men så kom Ulf Lundell (Till Jack) och gjorde det med dunder och brak, och Cornelis ansåg då drömmen ha gått i stöpet. Men Cornelis klamrade sig kvar, fastän rock 'n' rollens sjuttiotal gick hårt åt hans karriär. Det var några mariga år men Cornelis återvände till visan.
Sommaren 1974 kom inspelningen av filmen "Rännstensungar". Den regisserades av Torgny Anderberg och Cornelis medverkade dels som skådespelare (som rollfiguren Johan Fahlén), dels som kompositör till några sånger, som förekommer i filmen
Cornelis persongalleri var en blandning av existerande och fiktiva personer. Ann-Katrin/Ann-Katarin är Cornelis sångmö, en motsvarighet till Bellmans Ulla. Förlagan till Fredrik Åkare var ursprungligen en granne till familjen Vreeswijk på Lidingö, men fick med tiden låna allt fler drag från Cornelis vän Nisse Gustafsson, ett välkänt original i Gamla stan i Stockholm.
Cornelis Vreeswijk kan sägas ha levt upp till bilden av konstnärsgeniet, som brände sitt ljus i båda ändar. Hans privatliv färgades delvis av dessa mörka sidor, med skatteproblem, krogslagsmål och droger som inslag, men som trubadur var – och är – han en av Sveriges allra största.
På sommaren 1967 reste Cornelis Vreeswijk till Brasilien för att medverka I filmen "Svarta palmkronor". Regissör var Lars-Magnus Lindgren och Cornelis spelade en av huvudrollerna, Kocken. Filmen spelades in i Rio de Janeiro, och de knappt fyra månader man vistades där blev en viktig period i Cornelis Vreeswijks liv. Mötet med människorna och sambamusiken i Rio blev starka upplevelser som kom att sätta spår i hans skapande. Det var också i Brasilien han för första gången läste Axel Sandemoses bok "Varulven", och figuren Felicia föddes. Intrycken från Brasilien avspeglades på LP-skivan TIO VACKRA VISOR OCH PERSONLIGA PERSON, som spelades in våren 1968.
Cornelis uppträdde ofta på Mosebacke (där Cornelisdagen numer hålls i augusti varje år) och sammanlagt gjorde han bortåt femtio spelningar där. Den första genomförde han den 26 maj 1970, som var den tredje dagen i Mosebackes historia, och faktiskt den första viskvällen
PORTRÄTT GJORDA AV KONSTNÄREN ANNA BANG FRÅN DANMARK
Klyftor växer och orättvisor blir allt fler i takt med att fler och fler människor känner att inget går att ändra på, men hur liten man än kan känna sig så kan man alltid påverka och ju fler som känner att de kan påverka desto större ändring kan man åstadkomma. 'Korrespondens i Tystnadens Tid' heter den nya låten på min sida, kom in och lyssna och kom ihåg att ensam kommer aldrig vara stark!
Alla som vill det får vara mina vänner. /Jens Ihlström
Online Now!
