Grunden till detta band lades nån gång i mitten av 70-talet av två gitarrkliare i Torshälla; Fredde och Kai. Bandet hette ursprungligen Isaac and the Hardcore Boys, men bytte namn inför den första spelningen eftersom det var så svårt att leva upp till detta namn...
Trots att vi medlemmar hade något olika musiksmak lyckades vi nog ibland få till en riktigt aptitlig musikalisk kompott, med inslag från avspänd välpolerad västkustpop typ Eagles och mer svettigt svängande rock à la tidiga Elvis Costello. Sedan kom Ove dragande med en del reggae- och funklåtar, bl a ett epos om anarkisten Pippi Långstrump, något som Fredde inte var så förtjust i (musikstilarna alltså, inte anarkismen!), men nog spelade han. Själv dök han en gång upp med låten "Påppidål" som vi andra först vägrade spela för att den lät så lik Tom Robinson's "2-4-6-8 Motorway", men sedan spelade vi den ändå för att den var så sympatisk. Fredde kom också med flera egna låtar med tänkvärda texter (lite Magnus Lindberg). Men kanske var det Kai som bidrog med de mest Huligan-aktiga låtarna, typ reggaelåten "Idi Amin" som beskrev den ugandiske diktatorn i mindre smickrande ordalag ("Idi är galen, Idi är kåt, Idi Idi Amin..."), och den smått surrealistiska "Inga tänder", där huvudpersonen både bits, rivs och sparkas fast han saknar de naturliga förutsättningarna för det (han saknar nämligen tänder, naglar och fötter!).
Huliganernas avskedskonsert ägde rum på Musikcaféet i Eskilstuna den 18 maj 1979, men eftersom musiken har fortsatt att klia i våra fingrar så har vi fortsatt att träffas och jamma lite då och då, och även framträtt live några gånger (nu senast på en punkgala på Raw bar, Eskilstuna, den 1 maj 2009). Vem vet, kanske når vi vår musikaliska klimax efter pensionen..?
