Joel Segerstedt och Daniel Ahlström träffades för första gången på förskolan i ett sömnigt Åtvidaberg. De gick sen i skolan tillsammans ända fram till studenten. Under den här tiden var de DJ:s på klassfesterna och spelade så småningom i ett antal halvtaskiga punkband tillsammans. Efter studenten skiljdes deras vägar för ett tag.
Några år senare när Joel bodde i Stockholm och Daniel i Södertälje möttes de upp för prata om vad som hänt med livet. Bubblan sprack. Ut kom tårarna och ilskan över vuxenlivets jävlighet. Underbetalda skitjobb och söndertrasade relationer. Ensamheten. Meningslösheten. Yxan i huvet. Människor runt omkring upplevdes som likgiltiga...
Joel och Daniel delade på en flaska whiskey, plockade fram en gitarr och knäppte på datorn, där i Daniels 1:a i ett av Södertäljes mindre trivsamma områden. Joel plockade på gitarren och Daniel lekte med lite beats och pianoslingor. Successivt växte en låtgrund fram. Eller kanske snarare en känsla. Ett flöde. Någon tryckte på rec-knappen. Joel skrev snabbt ned en text på ett gammalt kvitto. Hud, fick sången heta.
Inte så värst mycket har förändrats sen dess. Nya 1:or, nya skitjobb, nya separationer... Nån gång om året sådär, träffas Daniel och Joel och sticker en nål i bubblan. Skriker ur sig lite grann. Samma ritual och tillvägagångssätt...
Har inte kollat in här på ett tag, men här fanns mycket tidigare oavlyssnat. Fortfarande svinbra, tycker jag, ett eget uttryck från egentligen rätt välbekanta ingredienser, starka låtar, snygga brytningar mellan vackert och fult, jävligt bra produktioner.
Och vad jag egentligen kom hit för att säga var förljande:
Igång igen efter ett tyst halvår, med ny energi och nyare musikdator. Har tjuvstartat med att ta mig friheter med en Håkan Hellström-låt. Kom gärna och lyssna.
Längesen jag var här... det låter fortfarande fint.
Tänkte bara meddela att jag har en ny låt uppe: Månskugga, sex minuter angst i 59 bpm. Det var en tuff höst.
Den här gången är det inte bara jag och mina apparater som låter, utan en levande orkester - via epost. Det har skyfflats ljudfiler fram och tillbaka i två månader, men det blev rätt bra.
Hmmm...förbryllande. Du sjunger mycket mer naturligt på engelska tycker jag. Jag gillar Tyst. Inte så manierad. Än en gång ett jävligt bra bandnamn! För att inte tala om genrebeskrivningen...
Ahh det vore grymt det får vi göra! Jasså på String? Spännande! Ska se om jag får tid..men förhoppningsvis dyker jag upp då! Hoppas allt är bra med dig annars! Kram!
