Goodbye To Romance är inte bara det fjärde albumet från Melody Club.
Det här är skivan som är mer Melody Club än något de gjort tidigare.
Varenda detalj, från det spektakulära CD-häftet till de minutiöst
utmejslade låtarna, andas Melody Club rakt igenom. Nya singeln, Girls
Don't Always Wanna Have Fun, är ett praktexempel på den ambitionen och
den attityden.
I två år, dag som natt, har Melody Club levt med de tio spåren som
finns på nya albumet, Goodbye To Romance. Bandet har slipat och putsat
för att melodierna, popkänslan ja allt ska bli så bra som det någonsin
kan bli. Och att det brukar bli bra när Melody Club släpper ifrån sig
nya låtar är ingen överdrift.
Bevisen talar sitt tydliga språk. Melody Club är en hitlåtsmaskin av
sällan skådat slag. Singelhits som Electric, Covergirl, Baby, Destiny
Calling, Palace Station, Fever Fever och Last Girl On My Mind har sett till att Melody Club fått en stor och trogen publik.
Tre Grammisnomineringar, ett par guldskivor och ständig närvaro i
radion så fort det kommer nytt material förstärker bara intrycket.
Melody Club vet vad de pysslar med.
Ska man gå på djupet så är det så här. Från debuten med Music Machine
och genombrottslåten Palace Station har Melody Club lärt sig mer och
mer. Varje skivinspelning har skapat nya insikter. Varenda en av de
cirka 500 spelningarna Melody Club har gjort hittills har slipat dem
som artister. Att resa runt som förband till Kylie Minogue gav dem
ytterligare ny kunskap.
På Goodbye To Romance omsätts alla lärdomarna i praktik. Bandet har
byggt en egen studio där de själva, utan hjälp av någon producent eller
tekniker, vaskat och vaskat för att få fram guldkornen. Massor av musik
har spelats in. Till slut fanns det tio perfekta spår kvar. Singeln
Girls Don't Always Wanna Have Fun är en briljant liten försmak. Men det
finns så klart mer. Sextiotalsdoftande Oh Candy Call Me till exempel. Eller The Only Ones med sin efterhängsna refräng.
Men bandets hårda jobb slutade inte när de vara klara i studion. De hade
även en egen idé om hur CD-häftet skulle utformas. Inspirerad av
serietidningsvärlden har Melody Clubs sångare och låtskrivare,
Kristofer Östergren, tecknat varenda bild. Att en enda av de många
bilderna tog ungefär tio timmar att skapa var inget hinder.
Gruppens kärlek till pophistorien är självklart obruten, oavsett om det
gäller den från 1960-, 1970-talet eller senare. Ändå låter det lite
annorlunda om Melody Club den här gången. Det är poppigt, men ändå
råare. Själva säger de att Goodbye To Romance är som ett svart
hubbabubba, tuggummipop men med extra fuzzgitarr.
Under våren startar turnélivet återigen för Melody Club. Ett hundratal
konserter ska det bli innan året är slut. Några av dessa spelningar
kommer garanterat att ske i festivalsammanhang. Inte många av dagens
popakter är villiga att jobba lika hårt för sin publik.
Men Melody Club är redo.
"I Don't Believe in Angels" är fantastiskt bra! :) När det släpps på måndag, kommer man att kunna köpa den som gammal hederlig CD-singel eller bara på nätet? :)
Ödmjukaste Tjänare!!
Det är så här att de tre små fräsiga gossarna, Mr.Ahole, Senor Asswipe & Lolita whitetrash som lirar i det eminenta bandet Ahall & the ECE's har fläskat upp två kopiösa punkrock-dängor på myspace. Live ifrån Mormors studio inspelade häromdan.
Obrervera att detta är bra dynga som bör kollas upp!
MVH(mycket vänlig häst) /Senor asswipe
Online Now!
